Valborgsmässoafton

..sista april eller Valborg som det också heter, vet nog de flesta inte varför de firar. Traditionen går tillbaka till Heliga Valborgs kult, mot häxtro och onda andar från år 779, och firas på flera platser i världen. Men det är också en akademisk högtid där studentmössan sätts på.
Associationerna går nog dock närmast till supandet denna dag, och därmed också är en löjligt överskattad dag.

En sväng på stan för beskådning av annat än fulla tonåringar en solig dag som denna är dock ett måste. Lite god picknick i trevligt sällskap förgyller kanske dagen en aning åtminstone.

Ha en trevlig dag, och låt bli att slänga tomma flaskor i luften!

Bad- och glasstider!

Den annalkande värmen knackar på dörren! De senaste modesvängarna bjuder på varierande skärningar och modeller i baddräktsväg. Det finns ett hav av modeller att välja bland, minst två uppsättningar behövs inför beach 2008! Glöm dock den klassiska maddräktsmodellen, inte fördelaktigt för den gemene kroppen.
Här nedan följer en rad olika typer av baddräkt och bikinis. I min personliga smak inrymmer starka färger till bikini, men även baddräkterna har blivit riktigt snygga med nya och tuffa skärningar. Skåda och välj det som passar!

Snygga detaljer till en annars enkel bikiniuppsättning.

Mönster, zebrigt och sarong, välj det som passar i smaken och kroppen!

Till detta är det snyggt med ett stort eller enkelt men färgstarkt halsband. Låt baddräkten/bikinin avgöra vad som passar!

Mönstrad sommar

Den ankommande värmen har präglat min blogg med färger och design. Jag lägger därför pennan åt sidan ett tag och hänger mig fullt ut åt delikatesser som finns att skönja på catwalken. Det tål att sägas att jante-Sverige vågar på tok för lite i de snäva modesvängarna. Sommaren 2008 tillåter dig dock att vara generös med mönster och färger! Underbart är kort, som Uggla sjunger, börja spana redan nu!

Indigomönstrat och fluffigt behagligt. Fler ord är överflödiga.

Böljliga havsgröna vågor. Byt gärna ut skorna mot ett par aprikosfärgade (eller annan lysande färg) pumps och sätt ett lika aprikosfärgat läppstift på läpparna och voila! redo för middag/fest.

Flerfärgad ögongodis

Mosaiskt vackert och avslappnat. Skippa halsduken (eller ersätt med en mjukare scarf).

Minimalistiskt, Koralliskt & Praktfullt

I enkelhetens spår fortsätter fashionismen i denna blogg. Minimalistiskt varvas med volymiösa frisyrer och iögonfallande accessoarer.

Enkel längre skjorta med militäriskt snygga detaljer vid ärmarna.

Eller lika enkel men väldigt korallblå klänning med utsökt smala band om halsen.

Satsar du enkelt har du också råd att piffa upp håret rejält i en tex ren tidig sjuttiotals-anda..

.. eller på praktfulla smycken i form av breda armband på rad så som i första bilden, ett par frapperande färggranna örhängen eller ett stilfullt och detaljrikt armband.

Gatuchict!

Dags att låta garderoben gå i vårens tecken. Några överflödiga ord behövs inte, en bild säger mer än tusen ord; Flukta på Eva Mendes och hennes chica gatumode. Tjusigt enkelt!


För en lite mer sofistikerad och elegant touch, men med bibehållen enkelhet utgör dessa knälånga klänningar en inspirerande look.

Den lyxiga känslan infinner sig givetvis bara om du är lika sexig undertill.
Spara dock strumpebandshållaren (som för övrigt är alldeles för underskattat!) till ett senare tillfälle. ;-)

Äntligen!

Engla kunde ha levt idag!

Det är för jävligt på ren svenska hur polisen missköter sitt arbete, och ändå har de fräckheten att visa sig stolta över det så kallade arbete de genomför.
Hur definierar man egentligen begreppet stolt när man i sitt arbete har försummat ett livsviktigt tips gällande ett mord? På annat håll ursäktas polisens grova misstag med "skattepengar". Hur mycket kostar det att kolla upp det tips man fått serverat på ett silverfat, detta korrerelat med allt efterarbete i samband med försvinnandet? För att inte tala om det människoliv som denna fatala blunder har kostat.

Engla kunde de facto ha levt idag, det är inget snack om den saken, men sorgen måste tyvärr kännas betydligt större för hennes anhöriga.

Paj á la Ananas comosus

Jag måste bara få tipsa om en av de godaste pajerna som kan tillagas i ditt eget lilla kök utan några krusiduller. En förutsättning är att du tycker om ananas givetvis.

Ananaspaj
(6-8 portioner, 20 min)

Pajdeg:
150 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl
Fyllning:
1 ägg
1 tsk bakpulver
2 dl crème fraiche
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
500 g krossad ananas på burk

Blanda ihop smör, vetemjöl, socker och bakpulver till en deg. Tryck ut den i en smörad pajform. Rör ihop ägg, crème fraiche, socker och vaniljsocker. Häll i avrunnen, krossad ananas. Häll fyllningen i pajformen. Grädda i 175°C mitt i ugnen i ca 40 minuter.

Voila! "Den godaste pajen jag har ätit" (citerat från en smakare!)

Servera med vaniljglass eller vispad grädde.
Smakar dock lika bra utan tillbehör.

Ranelidiskt

Kasta, gör om, gör rätt!

Aldrig förr har det skrivna ordet trängt fram i den mängd som det gör idag. Vi möter det överallt, i sms, på internet; i msn, i bloggar och communities. Och på toppen av detta massiva berg finner vi alla nykläckta författare (efter egenmäktigt titulerande) som verkar lida av skrivklåda, kanske också darttavlans Bull’s Eye när Elle’s Jessica Gedin pilar iväg de frapperande orden ”Om femton minuter kommer varenda jävel ha skrivit en bok”.

Den enorma informationsfloden som sköljer över oss i vår tid, i en tid med just tiden som färskvara, lockar oss att gina, förkorta och förenkla, ibland misshandla. Orden flödar kors och tvärs nedför sidorna, meningar som desperat söker sin tvillingsjäl, en disharmoni som får det att tåra i ögonen och en estetisk som påminner om studentens torra skafferiskåp med nudlar så långt ögat når.

Björn Ranelid har goda skäl när han meddelar att ”arbetarklassen i Sverige är utsatt för ett bombardemang av fördumning”, eller när han uttalar de komplexfria orden: ”En miljon kan skriva som Liza Marklund, men ingen kan skriva som Björn Ranelid”. Han är så jävla bra!

Alla borde läsa Ranelid innan de tillåts greppa pennan, eller åtminstone känna till det ranelidiska språket (googla!).

Visste du...

.. att Eiffeltornet, trots tornets gracila utseende, väger 10100 ton, och att ingenjörens Gustave Eiffels konstruktion är så gedigen att "den aldrig svajar mer än sju cm i hård vind"? (Citerat från Top 10 Paris, Streiffert Förlag).

Aldrig mer än sju cm- lugnande eller oroande?

Odiskreta bekännelser: "Domstolen fann att hon spritt terroristspropaganda.”

Jag måste inom sammanhanget få delge min åsikt om den så kallade inkonsekvensneutralitet som svenska forskare och, kanske framför allt, journalister så varmblodigt värnar om. Diverse dagstidningar (SvD, st.nu, sr.se, vlt.se, blt.se mfl.) har rapporterat om händelsen om Leyla Zana utan någon som helst hänsyn till ovanstående princip. Formuleringar som ”Domstolen fann att hon spritt terroristspropaganda.” och ”Leyla Zana har suttit i fängelse tidigare, dömd på liknande grunder.” är otroligt missvisande och ett tydligt ställningstagande.
Jag kan knappast påstå mig trilla av stolen av sådana här uppseendeväckande misstag, men någon måtta få det väl ändå vara!
(Givetvis har jag mailat in och meddelat denna ignorans som uppvisats av dagstidningarna).

Leyla Zana dömd till fängelse, igen!

Från ruttna äpplen till verklighet; Turkiet fortsätter enligt sedvanligt manér agera ostört i sann fascistisk anda. Som bekant vid det här laget lever kurder i denna del av Kurdistan under extremt svåra förhållanden där allt vad fundamentala rättigheter innebär är utom räckhåll. Leyla Zana utgör det yttersta exemplet på hur fascistiska krafter slår ned mot människor som strävar efter den frihet som Sverige så vackert predikar om, men blundar för när man oblygt välkomnar Turkiet in i EU.




Leyla Zana fängslades 1988 efter att ha talat på kurdiska i det turkiska parlamentet inom vilket hon hade valts. För detta fick hon sitta i hela 15 år i fängelset där hon även torterades. Hon har nu återigen dömts till 2 års fängelse för att vid det kurdiska Newroz-firandet ha hållit i ett tal där hon sagt att kurderna har tre ledare.
Ruttna äpplen känns helt plötsligt mycket mer verklighetsbetonat och plausibelt att reflektera över.

Äpplet som föll långt från trädet

De senaste dagarna har upprepande frågor avfyrats så fort ordet ”blogg” har kommit upp; ”Varför bloggar man?” ofta med ett tonläge som avslöjar den aversion man hyser gentemot företeelsen. Svaret på frågan kan nog återfinnas i en mängd olika angivna skäl; exhibionistiska tvångshandlingar, genuina ordälskare, PR, entreprenörer eller helt enkelt duktiga pennfäktare. Jag vet själv då inte varför jag börjat blogga, annat än att jag har det ypperliga tillfället att få uttrycka min ingrodda mening om andras förehavanden.

De kommande raderna vill jag därför tillägna den utomordentligt otrendiga Ebba von Sydow, som ironiskt nog är en av dem som också utdelar tips och råd om hur man skall klä sig. Det bloggas för fullt om mode och shopping dessa tider. Som den modeälskare jag erkänner mig vara har jag givetvis förståelse för detta, även om jag inte kan påstå mig ha läst en enda vettig blogg som lämnat affirmtivt avtryck hos mig. Men aldrig tidigare har uttrycket ”lev som du lär” hittat sin rätta plats som just nu. Ebba platsar bra i Hall of Shame med den urbota look hon utsätter allmänheten för.
Så, för allas trevnad- gör något åt det platta håret, torka bort det menlösa flinet och låt spontaniteten vara med och välja några snygga och bekväma plagg, så kanske du inte ser fullt så obekväm ut. Deal?

Möt våren i den parisiska kultursfären Café de Flore

Chict, konstnärligt och kulturelitistisk är de reflekterande känslorna som omger dig i de läderröda sofforna i den rökiga salongen Café de Flore. Ett måste för alla intellektuellsträvande feminister och romantiktrånande existentialister.
Restaurangen, på boulevard Saint-Germain nr 172, är nämligen känd som den litterära gestaltningens näste, där bla. Sartre satt och dryftade existentiell filosofi med sin de Beauvoir.

Utöver smakfullt rosévin eller en dubbel espresso möter man en rad intressanta personligheter inom (och utanför) det franska kulturetablissemanget. Enligt de klassiskt snorkiga franska servitörerna, som man dock kan mjuka upp med några välplacerade franska fraser, är detta inte bara numera mitt smultronställe, utan även Karl Lagerfelds, varje gång han är i Paris.



Andra sofistikerade brasserier att besöka är Café Mabillon; inredd i 60-tal med skön musik á la RnB och House, Les Deux Magots; känd för utsökt och lyxig frukost, alldeles intill Café de Flore och Brasserie Lipp; ett paradis för det politiska kotteriets herrar och damer, ligger mitt emot Café de Flore. Här biter dock inte några insmickrande franska fraser på servitörerna (akta er för den höknäste servitören).

Ursöt kopp- inhandlad från Café de Flore (250 sek)

Inspiro

... är den latinska termen för det vackra ordet inspiration. Om man bortser från den bakomliggande bibliska andemeningen är ordet så väldigt smakfullt och njutbart. Inspiration låter sig gärna komma över mina läppar vid varje sofistikerat försök att ge utlopp för kreativitet och nytt flow i vardagen.

Inspirationen bakom denna blogg står den i raden som kanske många gånger låter alla associationer gå till BBB; Blond, Blåst och Barskrapad. Jag har länge gått i blogg-tankar, men Blondinbella lyckades till slut mobilisera kraften inom mig att initiera denna blogg. Det vore självklart förmätet och pretentiöst av mig att dissa henne/ hennes blogg när hon har en sisådär hundra tusen besökare varje vecka och jag, i skrivande stund, två besökare (mig själv och en närstående) om dagen. Nä, sågningarna kommer inom sinom tid, under tiden fortsätter jag att vässa pennan. Sylvass är nämligen ett annat delikat begrepp jag gärna smuttar på..

For Your Brain Only!

Denna blogg riktar sig enbart till den självtänkande individen, bräkande får som lever i sina egna villfarelser undanbedes med andra ord.
Bloggen behandlar allt som kan relateras till människan och livet, och därmed inte heller undandrar sig för att ge utrymme både åt stort & smått, brett & smalt, högt & lågt, billigt & dyrt.

Välkommen åter!